Ett gammalt inlägg...

Hittade ett inlägg från min gamla blogg som känns viktigt:

 

Om att ta sin oro på allvar - april 3, 2008 

Började läsa min dagbok från hösten 2006 igår kväll och slogs återigen vad viktigt det är att ta sin känsla på allvar. En dag skriver jag så här:

“Har lite lätt att oroa mej över sammandragningarna men pratade med barnmorskan igår och hon sa att allt jag berättade lät helt normalt och att hon i detta läget inte ens skulle välja att undersöka mej.”

Dagen efter, i vecka 23+1 får jag regelbundna sammandragningar med några minuters mellanrum som inte går över när jag vilar. Sammandragningar som påverkar livmodertappen och som gör att jag blir sängliggandes i princip resten av graviditeten!

Så du som läser detta och är orolig över dina sammandragningar - lyssna på din oro! Det är bättre att ringa förlossningen eller din barnmorska en gång för mycket än att gå hemma och vara orolig, och det är bättre att komma in medan det inte är så allvarligt än att det ska behöva bli akut!!!

Bloggar

Jag följer två bloggar som berör ämnet "för tidiga" sammandragningar/prematura värkar.

Den ena handlar om en en tjej som föddes i vecka 23 som nu fyllt ett år, du hittar bloggen här.

Den andra har jag följt ett ganska bra tag. Nu är Johanna gravid och har fått prematura värkar i ungefär samma vecka som jag hade, varit inlagd och är nu åter hemma igen. Hennes blogg hittar du här.

Flytt och nypremiär

 Att känna igen sig i någon annan kan vara ett starkt stöd i en svår situation! 

Min resa började 2006 i graviditetsvecka 23+1 när vi fick åka in till förlossningen med täta, regelbundna och starka sammandragningar. Jag blev inlagd med diagnosen prematura sammandragningar och hotande förtidsbörd. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, skulle jag förlora livet jag bar inom mej? Jag blev sängliggande med väldigt begränsad aktivitet under resten av graviditeten och sonen stannade, som av ett mirakel, i magen till v 40+4. Berättelsen kommer i sin helhet i morgon.

Under dessa evighetslånga - sängliggande - ångest - veckor var mitt stora stöd alla fantastiska människor jag mötte via internet-communityn Familjeliv. Att få prata, gråta och skratta med någon i samma situation eller att få höra andras berättelser var ett enormt stöd för mig! Detta är bakgrunden till att jag valt att sammanställa denna sida. Att du, som är i samma situation, ska få stöd av de samlade berättelser och länkar till information som finns här.

Jag har frågat människor jag har mött som har erfarenhet av tidiga sammandragningar om de skulle vilja berätta om sina upplevelser. Det är berättelser som har många gemensamma nämnare men varje berättelse är på sitt sätt unik. De har tidigare funnits att läsa på domänen pepping.se. Jag kommer att flytta hela pepping.se till bloggen du nu läser och jag kommer att lägga ut alla berättelser som inlägg i denna blogg. Under flikarna har jag samlat sådant som jag funnit under mina försök att hitta information om tidiga sammandragningar, dess orsaker och konsekvenser. I och med flytten har jag rensat bort länkar som inte fungerar och jag kommer att lägga till ny information eftersom.

Om du har frågor, tips på bra material att länka till eller själv vill berätta om din upplevelse skriv till malin(at)pepping.se. 

/Malin