Graviditeten med Felix, född i v 34+3.

Under min första graviditet fick jag mina första sammandragningar runt v 17 tror jag det var. Då var de helt harmlösa, spände bara till i magen lite då och då. Jag var ganska förberedd på att få dem tidigt, eftersom min mamma hade problem med sammandragningar tidigt, och var sjukskriven från v20 i alla sina tre graviditeter.

I v22 började det bli riktigt jobbigt, klarade inte längre att cykla till jobbet utan att få konstanta sd, och fick via min barnmorska en tid på spec mvc för tappkontroll. Tappen var helt opåverkad, men blev ändå sjukskriven först två veckor på heltid, och sedan till v 37 på halvtid.

Arbetade halvtid, vilket gick ok, men var mycket jobbigt, hade regelbundna sd varje kväll med mellan 3-10 min mellan, lite olika dag från dag.. Inga onda, men mycket mensvärk i samband med sd. Var i kontakt med min bm ett flertal gånger under denna tiden, men hon hänvisade bara till vul i v 22, att inget hänt således var de helt ofarliga. Gick tillslut på semester när jag var i v 30

På semestern vilade jag mest hela tiden, men hade ändå mycket sd. Vi åkte hem till mina föräldrar i deras sommarstuga för att kunna vila riktigt ordentligt, och inte ha en massa ”måsten” hemma.. I v32+2 började helt plötsligt sd bli tätare, och varade ffa längre tid. De satt i ca 60s mot tidigare 45. Sd fortsatte hela den dagen, och även nästa med runt 4min mellan. De gjorde dock inte ont, men jobbigt var det. På kvällen v32+3 kon det massor av slemmiga flytningar. Låg hela natten efter med kraftiga sd, om jag lyckdes somna väcktes jag direkt av en sd. Vid 6 på morgonen kom det även lite blod i samband med slemmet, så då blev jag rädd och ringde till förlossningen.

Fick då svaret att avvakta, att lägga mig och vila en stund så skulle det nog gå över. Gillade inte alls rådet, hade ju legat hela natten, så jag väckte sambon och han tyckte att vi skulle åka in ändå. Sagt och gjort, jag ringde in igen och sa att vi kommer in ändå, för jag var orolig.

Vi kom in på förlossningen vid 10tiden, och fick komma in genast för ett ctg. Bm var lugn o sa att du ska se att sd inte kan registreras, bara man kommer in brukar det lugna sig. De körde en kurva, och efter ca 30 min med regelbundna sd var tredje min kom hon in med en bricanylspruta. Låg ett tg till, men sd bara glesade ut lite, de försvann inte. Det beslutades att jag skulle få ligga kvar över natten. Någon tappkontroll gjordes inte, eftersom de inte ville reta något. Hade ganska mycket sd hela dagen, men lite lugnare än tidigare.

På morgonen dagen efter drog det igång igen, så jag fick en ny spruta. När inte den hade någon större effekt kände läkaren på tappen som då var kort, mjuk och öppen för ett finger. Jag fick genast en kortisonspruta för bebisens lungor samt kördes in till förlossningen för bricanyldropp. På kvällen hade mitt blodtryck blivit högt av bricanylen, så de bytte till tractocil i stället. Kändes betydligt bättre! Sd kom fortfarande, men inte tätt. Fick även under dagen information från en barnläkare, samt fick komma till neo på studiebesök. Hade droppet kvar under natten, och kan inte påstå att jag sov många minuter den natten.

Morgonen därpå visade ctg fortfarande mycket sd, så efter att andra kortisonsprutan var tagen bestämde doktorn att det var dags att stänga av droppet och föda barn istället, de kunde inte stoppa upp det. Fick ligga kvar på förlossningen ett dygn till, och sd fortsatte komma, men förlossningen startade aldrig. Fick sedan ligga en natt på antenatalen för säkerhetsskull, men det hände fortfarande ingenting, så jag blev utskriven med order om sängvila hemma.

Jag kom hem i v 33+2. Hade fortfarande mycket sd, men de höll sig på en konstant nivå. Tillbringade dagarna liggandes på soffan eller i sängen. Som tur var hade min sambo ledigt och var hemma och skötte allt! Dagarna flöt på, och inget hände. När jag varit hemma en vecka börjad ejag känna mig konstig, har aldrig varit så orolig i kroppen förut. Skyllde det hela på att jag var uttråkas och överhettad, för det var en extremt varm sommar, men på natten när jag skulle gå på toaletten gick vattnet helt plötsligt. Då var jag i v 34+3.

Vattnet gick kl 2.45 på natten, och vi kom in på förlossningen vid 4. Runt 8 hade jag etablerade värkar, och kl 15.25 föddes Felix, 2560g och 49cm. En frisk och välmående kille trots att han var lite tidig! Han fick vara kvar hos mig i två timmar efter födseln, sedan togs han till neo för sond och övervakning.. Där blev vi kvar i 13 dagar, och kom hem när han var i v36+2.

Från det att vi kom in på förlossningen i v32 var jag aldrig orolig för mitt barn, för då kände jag att de hade kontroll på läget. Den jobbigaste tiden var innan, när jag bara avfärdades hela tiden. Visst var det en jobbig graviditet, men tyckte ändå att avslutningen var helt ok. Vi hade det bra på neo, var skönt att få mycket hjälp, och eftersom han var så stor var vi aldrig oroliga för hans hälsa, han behövde bara lära sig att äta själv.

Medlemsnamn på familjeliv: hoppsan06