Jag fick täta sammandragningar redan i v.20 (ca var 10:e minut).
Inte onda dock. Första barnet. Jag fick UVI kollat men det visade
negativt. Åkte in akut i v.25 då de på kvällen kom var fjärde-femte
minut. Tappen var opåverkad liksom livmoderhalsen. Fick veckan efter
träffa en läkare hos min BM. Ytterligare ordentlig koll med UL.
Fortfarande ingen tapp-påverkan trots fortsatta sammandragningar.
Min läkare (kanonbra förresten) berättade att det kunde vara så här för en del kvinnor, och att det är helt normalt, livmodern som tränar inför förlossningen. En del känner av dem mer också. Livmodern är helt enkelt olika känslig. Eftersom tappen var opåverkad ingen sjukskrivning. Jag skulle höra av mig igen om sammandragningarna på något sätt förändrades.
Jag fortsatte att arbeta och stressa på som vanligt - fortsatt mycket sammandragningar, men oroade mig inte lika mycket för det. De började aldrig göra ont även om de drog i lite mer mot slutet. Lill-grodan tittade ut v.37+2 av egen vilja!
Var jätterädd för prematur (riktigt tidig prematur alltså). Jag förstår att du kanske helst ville ha berättelser där tappen/livmoderhalsen påverkats av sammandragningarna. Fast jag tänkte att min historia också kunde vara till hjälp. Det finns vi som får massor med sammandragningar tidigt där det faktiskt är helt normalt och som det ska.
Fantastiskt viktigt vilken läkare man får träffa. Läkaren jag träffade när jag åkte in akut ingav inget förtroende alls. Beordrad vila en vecka av BM tills jag fick träffa läkare på Barnmorskegruppen. Kunnig, pedagogisk och förtroendeingivande. Förklarde allt noggrant så jag kunde känna mig trygg och välkommen åter! Hade inte velat bli sjukskriven och beordrad vila i onödan!
Mitt medlemsnamn på familjeliv är Frösöblomster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar