Med mitt första barn började det plötsligt med värkar i vecka 32+2
då det var första barnet förstod jag inte vad det var först men hade en
tid hos bm samma dag så jag pratade lite med henne och hon sa att om det
inte gav sig när jag legat och vilat en stund så skulle jag åka in till
förlossningen. Samma dag var min man påväg till Hudiksvall när jag
ringde och talade om att mamma skulle skjutsa in mig till förlossningen
så var han vid Gävle. Så han kom lite senare till förlossningen.
Väl framme på förlossningen i Södertälje så visade CTG kurvan att det var ordentliga värkar och jag var öppen 1.5 cm
Det blev omedelbart ett Bricanyldropp som de fick öka hastigheten på
hela tiden tills det gick med max fart och varje gång de förökte sänka
så ökade värkarna. Biverkningarna var hemska, jag var övertygad om att
jag skulle dö, jag hade en puls på 150 slag/ min, mådde fruktansvärt
illa och kräktes och skakade så att jag inte kunde gå själv. Efter 8 tim
med droppet på max så fick jag veta att om de inte fick stopp på det
inom de närmaste timmarna så var de tvungna att skicka mig till Huddinge
eftersom det är där neonatalen finns. Men som tur är avtar värkarna och
efter 3 dagar fick jag åka hem med Bricanyl tabletter och order om att
vila. Trots detta fortsatte värkarna till och från och 3 veckor senare
var det dags igen och nu var jag öppen 2,5cm men det stannade av. Den 12
Januari satte det igång igen och efter en långsam start så gick de
sista 6 cm på 2,5 tim och efter 1 tim krystande kom så sonen ut på
självaste BF dagen 
Efter 9 mån blev jag gravid igen denna gång blev det blödningar i vecka 14 men bebisen stannade kvar och med sammandragningar till och från från vecka 30 som jag dock klarade utan bricanyl och sjukhusbesök så startade det plötsligt i vecka 37+2 med lite sporadiska sammandragningar på dagen och vid 17 tiden blev det lite mer regelbundet med ca 10 min mellan, efter kontakt med förlossningen bestämmer vi oss för att köra sonen till mormor och därefter åka in till förlossningen för vad vi trodde var en kontroll för det var lite tidigt enl barnmorskan. Vi kom in till förlossningen kl 20 och denna gång räckte det med 4 tim på förlossningen så var nästa son ute på 2 krystvärkar.
Efter ett längre uppehåll på 8 år blev jag gravid igen och trodde denna gång att nu har det gått så lång tid att nu ska det väl inte bli som de tidigare gånger, men det blev värre än vad jag trodde. I vecka 21 startde mina sammandragningar av en uvi, antibiotikan tog bort infektionen men inte sammandragningarna. Efter en vecka med sammandragningar så blev jag sjukskriven 50% pga dessa men det var ingen direkt påverkan på tappen. Så i 7 veckor jobbade jag 50% men efter det var jag tvungen att börja med Bricanyl för att hålla det någorlunda lugnt och då gick det inte att fortsätta jobba länge nu mycket pga biverkningarna. Bricanylen gjorde mig aldeles darrig på händerna och det fungerade inte på jobbet. Så det blev soffan för mig. I vecka 33 hade Bricanylen gjort sitt och fungerade inte längre nu började resorna till förlossningen, första gången i vecka 34 nu öppen 1 cm men det stannade av, hem igen.
Det var tyvärr nu den verkligt hemska tiden började med nattliga sammandragningar var 3:e min i flera timmar som mest hade jag förvärkar i 10 tim i sträck utan att det hände något med tappen. Efter 3 veckor och flera besök på förlossningen orkade jag inte längre så efter ett mindre sammanbrott i telefon med barnmorskan på förlossningen där hon helt enkelt sa att “Kom in så ordnar vi det här”. Sagt och gjort vi åkte in böev uppkopplade med CTG och det visade på sammandragningar men inte så ofta och inte så starka, men bebisen mådde inte bra hon hade en puls på 190 i en timme och efter ett samtal med läkaren får jag veta att jag ska bli igångsatt dagen där på efter en natts sömn. Den lättnad jag kände då och dagen efter var obeskrivlig. Visst blev jag varnad för att det kunde bli kejsarsnitt och en långdragen förlossning.
I vecka 37+6 blev jag så igångsatt med en amniotomi (hinnsprängning) kl 15. Kl 18 började värkarna att bli regelbundna, fick en EDA kl 20 och beskedet att det nu kunde dra ut på tiden var då öppen 3 cm. 22 var jag öppen 6-7 cm och kl 23 kom krystvärkarna och 23.05 var min dotter ute.
Nu blir det inga fler barn jag har 3 stycken nu och det räcker för mig. 3 graviditeter med sammadragningar och förvärkar tidigt i graviditeten och de fullgångna barn räcker för mig.
För mer kontakt bliz33(at)hotmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar