På min sons 11mån dag fick jag ett positivt
graviditetstest. Aningen omtumlande, då vi inte direkt planerat att
skaffa syskon så snabbt, men när man ändå är i småbarnssvängen är det
väl lika bra att köra på?!
Hur långt gången jag var hade jag ingen aning om,
då jag inte hunnit få tillbaka mensen efter avslutad amning. En vecka
efter beskedet fick jag rejält ont i ena sidan, och åkte in till
gynakuten med misstanke om utomkvedeshavandeskap. VUL visade ingenting
alls, och hcg togs med återbesök två dagar senare för nytt hcg och vul.
Vid återbesöket fick jag beskedet att mitt hcg var
alldeles för högt med avseende på fyndet, samt hade ökat för dåligt.
Första värdet var 11 000 och andra var 14 000. Dagens vul visade en tom
hinnsäck och en skugga. Troligen begynnande mf, mola eller ex, hon
rekommenderade omedelbar skrapning och jag fick en remiss i handen. Då
hon såg min tvekan erbjöd hon mig en tid 10 dagar senare för ny koll, om
jag lovade att åka in genast vid blödning eller ökad smärta.
De 10 dagarna var de längsta i mitt liv… Mådde
sanslöst illa, men inga blödningar, ingen ökad smärta. Vul 10 dagar
senare visade två små tickande hjärtan, två foster i v 8+2! Enda molnet
på himlen var att det såg ut att saknas skiljevägg, sk monoamniotiska
tvillingar som är förenta med stora risker. Fick ny tid för ul en månad
senare för att leta skiljevägg. Ännu en tids oro och väntan…
Nästa ul gjordes i v12. Då hittade de en tunn
skiljevägg! Tvillingarna delade moderkaka och yttre hinnsäck, men hade
en tunn hinna mellan sig, och var alltså med största sannolikhet enäggs.
Efter det skulle vi gå på ul varannan vecka för att hålla koll så det
inte utvecklades ttts-tvilling till tvilling transfusionssyndrom. Det
innebär att den ena får för mycket näring, vilket leder till högt tryck
och överbelastning, medan den andre får för lite foster vatten och blir
undernärd. Ett farligt tillstånd, som kan leda till döden för båda
tvillingarna. Man kan dock göra ett försök att bränna kärl i moderkakan
med laser, men det är mycket riskabelt och inte många som klarar sig.
Fick också beskedet att eftersom mitt första barn föddes i v34 trodde
inte läkaren att jag skulle kunna gå så länge ens med tvillingar.
När
jag var i v16 var min föräldraledighet slut, och jag började jobba. Då
började sammandragningarna så smått, men ingen större fara. Vi gick på
kontroller varannan vecka, och allt såg bra ut. Fram till v20, då kom
den stora chocken. TvH (höger, vår egen benämning, då det varierade vem
som var ett och två som är sjukvårdens) hade mycket vatten, medan tvV
hade nästan inget kvar. TvH var mycket större, och såg ut att ta över.
Eftersom sammandragningarna hade ökat kraftigt blev jag omedelbart
sjukskriven. Pga risken för tts satte de upp oss för ul varje vecka, med
bedömning efter varje ul för ev remiss till Huddinge för op av
moderkakan. Vi fick också veta att det var två små pojkar som bodde i
min mage.
Varje ul gav samma besked- oförändrat tillstånd,
båda växer i sin takt, och vattnet håller sig ojämnt, men blir inte
sämre. Vi avvaktar. Denna oro var inte direkt gynnande för mina redan
många sammandragningar. I v22 blev de kraftigare, hårda med rejält tryck
i. Vi åkte in akut, och urinodling gjordes, och tappkontroll som visade
oförändrad status. Inget mer, eftersom det var så pass tidigt. Det
visade dock på bakterieväxt, så efter en antibiotikakur lugnade sig sd
igen.
I v24 var det åter dags för kraftiga sd. 3min
mellan i flera timmar under kvällen, men fl rådde mig att avvakta, och
det lugnade ner sig tillslut. Gjorde en extra cervixkontroll veckan
efter, som var rel oförändrat. Aningen mjuk, men ingen fara.
I v25 ser ul bättre ut, vattenmängden
har jämnat ut sig något, så det beslutas att det räcker med kontroller
varannan vecka. Sd fortsätter, oftast var 10nde min dygnet runt. Sällan
smärtsamma, men rel kraftiga. Troligen mycket beroende på att det redan
börjar bli trångt i magen!
Ny kontroll enl planerna i v27. Ul oförändrat,
tappen lång, sluten, men mjuk och framåtriktad. Blir ordinerad mer vila,
men hur vilar man mer när man vilar dygnet runt?? Börjar ändå få
förhoppningar om att kunna passera nyår, bara en dryg vecka kvar!
Dagen före nyår blir sammandragningarna åter
kraftiga och täta. CTG visar en hel del sd, men cervix opåverkad sedan
senaste kontroll. Får gå hem med några bricanyltabletter och ordinerad
vila. Lättnad, vi klarar årsskiftet!! Får tid för ny kontroll en vecka
senare. Nu börjar totalt sängliggande, minsta rörelse triggar sd. Första
sonen går på dagis enl pappas schema, för jag klarar inte av att ta
hand om honom alls när jag inte kan sitta upp!
Vid återbesöket gör de vul av tappen, som visar 3cm och sluten. Perfekt! Får med mig mer bricanyl att ta vid behov hemma.
UL i v30 visar att tvillingarna bytt plats, och den
nya tv1, tvV, ligger med huvudet ner. Oförändrad viktskillnad, båda har
bra med vatten och fina flöden i navelsträngarna. CTG görs för att
kolla hur de mår, och allt verkar bra. Har lite sd, men avstår kontroll
av tappen för att inte reta.
Veckan efter har dock sd ökat igen, så vul görs, men status oförändrad. Mer vila(!) och bricanyltabletter vid behov.
Sd fortsätter komma regelbundet, men med bad och
bricanyltabletter och vila hålls de ändå i schack hyfsat. Har dem med
ca6min mellan varje kväll, med et lugnar sig oftast efter midnatt. Nu
börjar magen bli rejält stor och foglossningen är kännbar. Det är svårt
att ligga bekvämt, och jag sover dåligt pga smärta, sd och täta
toalettbesök.
Kontroller fortsätter vara oförändrade fram till v
34. Då är tappen mjuk och öppen. Hur mycket törs han inte känna efter,
och vul hoppas vi över då de inte trott att jag skulle komma så här
långt, så varje dag är en bonus! UL fortsätter se bra ut. TvV är
fortfarande mindre, han har legat på -22% hela tiden, men följer sin
kurva. TvH ligger på ca -10% och följer sin kurva. Alla flöden har varit
helt opåverkade hittills, och kurvorna fina med avseende på
hjärtljuden.
Nu börjar blodtrycket stiga så smått, och ligger på
1+ i protein. Så nu när det är fritt fram med hänseende till sd börjar
tecknen på havandeskapsförgiftning komma, och kontrollerna fortsätter
vara täta. Nu börjar jag röra en del på mig, för nu när jag passerat
dagen då jag födde i min förra graviditet känns varje dag som övertid!
I v35 börjar sd bli ännu kraftigare.
Slemproppen har släppt och förvärkarna är ett faktum varje kväll. Jag
går så långa promenader jag kan, för nu vill jag ha ut dem! I v36 görs
sista ul som visar att de växer och mår bra, de väger då TvV 2581 g (-9 %) och TvH 2821 g (-1 %). Tappkontroll
görs ej, då de får födas när som helst. Går på blodtryckskontroller
2ggr/v, men det håller sig ok. TvV har sjunkit ner rejält och är mycket
djupt fixerad. Åker till förlossningen för extra ctg-kontroller så sd är
kraftiga och täta, då vi är rädda att barnen påverkas. De mår fint, men
tvV (nu tv1) är aningen lättstressad, men allt ok varje gång.
V 37+4 åker vi in på kvällen, det är då fredag
29feb, då sd kommer med ca 4 min mellan och är rejält smärtsamma. Dock
känner jag att det inte är på riktigt, men vill ändå göra en ny
ctg-kontoll. Ctg visar täta och regelbundna värkar, men jag vill ändå
åka hem då barnen mår bra. En tappkontoll görs, som visar att jag öppnat
mig 4cm och hinnblåsan buktar ut. Får inte åka hem, utan de vill att
jag stannar då de tror att förlossningen är på g.
Värkarna avstannar igen på morgonen, och vi får åka
hem på permission över dagen. De vill att jag ska sova där på natten
med sovdos för att få vila, så vi åker in på kvällen igen. Sambon får ej
stanna, och jag förväntas dela rum med tre nyförlösta. Då bryter jag
ihop, och tillslut fixar en förstående bm ett enkelrum åt mig. Natten är
ok, sover bättre än på länge. CTG körs på kvällen och på morgonen. Allt
ok, tvV fortfarande aningen stressad. Får köra om flera ggr innan de
blir nöjda. Får tillsist permission till nästa morgon om jag kommer in
och kör en kurva på kvällen Får med mig sömntabletter hem.
Får tid på förossningen på måndag för bedömning för
ev igångsättning, för de tror att livmodern är för utspänd för att orka
köra igång och bibehålla ett eget värkarbete. Tydligen inte helt
ovanligt vid tvillinggraviditeter. Jag har ju trots allt ett sf mått på
46, så magen är ganska stor…
Förlossningen och tiden efteråt är ett separat kapitel, men i korthet:
I v38+0 sätts vi till slut igång då jag öppnat mig
så pass mycket och är sliten efter alla förvärkarna. Det hela slutar i
katastrofsnitt, men båda tvillingarna mår utmärkt från start. De väger
2605g och 3050g, så de är inte pyttesmå, och efter fyra dagar på
eftervårdsavdelning får vi åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar